Annons
Annons Annons

Senaste nytt från Läkartidningen

»Hon knäpper upp behån, rör sig ogenerat i rummet, säger att hon är jättenöjd med kirurgens arbete.«

Krönika 15 MAR 2019 Nybesök bröstcancer. Kvinnan i undersökningsrummet är uppenbart tillfreds, förklarar sig nöjd med kirurgens arbete, säger »det gör mig inget« vid beskedet att hon kommer att tappa håret i samband med cellgiftsbehandlingen. Nina Cavalli-Björkman berättar om ett patientmöte som hon kommer att minnas. ()

»När vi är färdiga med patienten vänder vi oss till mannen bredvid, även han knivhuggen.«

Krönika 11 MAR 2019 Patient med sjutton knivhugg i kroppen väntar på vidare transport till akutmottagningen på det stora sjukhuset en bit bort. Nästa patient har fått ett knivstick rakt i hjärtat och är aktuell för livräddande insats. Jakob Ratz Endler berättar i sin krönika om ett pass på jobbet en sommarnatt på ett mindre sjukhus i Kapstaden, Sydafrika. ()

»Det finns något visst med ett yrke som får upplevas med alla sinnen.«

Krönika 22 FEB 2019 Inte försöka tänka, utan känna, känna, känna. På patienter och situationer, känna känslan bakom orden. I yrket som praktiserande läkare har Ulrika Nettelblad lärt sig hur nyttigt det kan vara att ha en viss fingertoppskänsla. Hon berättar i sin krönika.  ()

»Kanske kunde familjen få hjälp av pappans pappa som kunde sälja en ko.«

Krönika 18 FEB 2019 En månadsgammal bebis, en ung fattig mamma och dito pappa. Ett handikapp som kostar pengar att åtgärda, och en prognos som inte bådar gott. Agneta Runbom, pensionerad geriatriker, berättar i sin krönika varför läkare måste fortsätta att inspirera till god barn- och mödrahälsovård även i avlägsna trakter. ()

»…en idé som radikalt skulle kunna förändra hur vi hälsar på patienterna och varandra inom vården.«

Krönika 11 FEB 2019 Hatten av för nytänkande. Jacob Andersson, ST-läkare i allmänmedicin, föreslår i sin krönika en innovation med potential att göra alla slags möten inom sjukvården betydligt mer sterila. (11 kommentarer)

»Det finns få enkla medicinska sanningar, och det kanske även gäller hur man organiserar sjukvården.«

Krönika 01 FEB 2019 En graf som väcker tankar och kanske en smula oro. Antalet administratörer i sjukvården ökar dubbelt så fort som antalet läkare. Är det bra eller dåligt? Kan det vara bra? Läkaren Jonathan Ilicki har grubblat på frågorna i sin krönika. (5 kommentarer)

»I min värld är talet något exakt. Det är hur vi kommunicerar med varandra, och det kan missförstås.«

Krönika 25 JAN 2019 Talets gåva är inte det enda som gör oss till människor, vårt språk har inte kommit till oss från ingenstans. Talet är grundläggande för vårt sätt att kommunicera, men kan missförstås. Afatiska och dysfatiska patienter skiljer sig åt något enormt men det verkar som att strokeläkarna förstår det här med tal, skriver Evelina Rosenqvist i sin krönika. (1 kommentar)

»Jag frågar hur han har det och han inleder då en monolog ...«

Krönika 21 JAN 2019 En äldre herre reser i tre och en halv timme för att träffa onkologen, men när de väl sitter mittemot varandra håller han en monolog som har mest med annat än cancern att göra. Doktorns insats blir mindre onkologisk än hippokratisk. Nina Cavalli-Björkman berättar i sin krönika.  (6 kommentarer)

»Jag föreställer mig ändå att det är i vardagen som fanatismen botas.«

Krönika 11 JAN 2019 Hur hanterar man patienter som förolämpar en, och hur ska man förhålla sig om man själv befarar att patienter man kommer att möta ska reagera negativt för att man är den man är? Och varför är man mindre rädd för att dö i Sydafrikas bevisligen livsfarliga trafik än för att sätta livet till när man surfar i världens vithajstätaste vatten? Jakob Ratz Endler har svar.  (4 kommentarer)

»Dessa individer är högt prioriterade i Prioritetsutredningen – men lågt i verkligheten.«

Krönika 07 JAN 2019 Man försöker få patienten mindre beteendestörd genom att prova varenda medicin som finns. Kanske är det etiskt fel då patienten själv inte tycks lida av sin svåra autism, snarare tvärtom. Hans Olsson berättar individer som prioriteras högt i Prioritetsutredningen men lågt i verkligheten. (3 kommentarer)

»Är det sant att alla vet ... vad som ligger nedbäddat på våra sjukhus, i omorganisationer, i spruckna vårdgarantier?«

Krönika 14 DEC 2018 Det är svårt att låta haverier försvinna bara genom att inte låtsas om dem. Ett lik insvept i persenning i ett förslutet rum, och en krackelerande sjukvårdsorganisation skildrad i positiva ordalag, kommer båda så småningom att signalera att någonting inte är som det ska. Johanna Ranes utvecklar i sin krönika. (5 kommentarer)

»Inte bjöd han ut mig på dejt … Nej, det hände något mycket värre.«

Krönika 30 NOV 2018 Ska man förväntas agera äktenskapsrådgivare också när man bara är en nybakad doktor på akuten glad över att just ha lyckats häva ett njurstensanfall? Man kan bli radiolog för mindre, menar Joanna Ahlkvist, som dock medger att det numera finns konsultationsverktyg för hantering av oförutsedda patientbeteenden. (6 kommentarer)

»På bussen hem söker jag på internet om cancer och tumörer … men nu även som anhörig.«

Krönika 23 NOV 2018 Det är svårt att koncentrera sig på diagnoser man måste ställa i jobbet på vårdcentralen när lillebror berättar på familjechatten att han ska till skiktröntgen akut. AT-läkaren Mia Lind berättar om en dag då rollen som orolig anhörig gick en brottningsmatch med den professionella läkarrollen. ()

»Vem kan hjälpa onkologjouren att ta hand om en hungrig, törstig och kissnödig hund?«

Krönika 16 NOV 2018 Jourtjänstgöring på akuten. Ett synnerligen tråkigt besked aktualiserar ett synnerligen ovanligt problem som onkologjouren nära nog går bet på att lösa. Men vad tänkte kandidaten innan han somnade den kvällen? Nina Cavalli-Björkman berättar i sin krönika. (2 kommentarer)

»Senare på natten … ensam släpper jag fram sorgen över någon annans barn.«

Krönika 09 NOV 2018 I jobbet som läkare händer det att människor dör, man vänjer sig och händelserna lämnar få spår. Men att barn dör kan man inte vänja sig vid, utan minns varje enskilt fall, skriver Jakob Ratz Endler i sin krönika.   (5 kommentarer)

»Varför skulle vi medarbetare bry oss …? När mantrat börjar tona ned sig i styrka, kommer det ju ett nytt.«

Krönika 26 OKT 2018 Det är sällan som gällande mantra inom sjukvården tas på stort allvar av medarbetarna, skriver Jenny Persson i sin krönika. Varför skulle man bry sig alltför mycket? När gamla mantra tonas ner tilltar strax ett nytt i styrka – och gäller väl ett tag. (3 kommentarer)

»Utveckling, strategi, planering … I första hand måste man väl se till att befintlig IT fungerar?«

Krönika 19 OKT 2018 Gott om planerare, tunnsått med lösningar – särskilt när det gäller IT. Utvecklare med helikopterseende står handfallna när praktiska problem i vardagsverksamheten pockar på akutingripanden. Röntgenläkaren Per Hintzes krönika är embryot till en strategi för åtgärd.   (3 kommentarer)

»B vill hellre leva som bror till Jesus och vara ’stor på det’ än att leva som vi i vår gråa vardag.«

Krönika 12 OKT 2018 Som schizofren, ställd på mediciner med begränsad verkan kan man vara megaloman och »stor på det«, medan man som nymedicinerad schizofren, kalibrerad att leva det gråa vardagsliv som alla andra lever, kanske längtar tillbaka till det förra tillståndet. Hans Olsson berättar i sin krönika.  (1 kommentar)

»Varje dag tänker jag på att jag ska dö. Det är något som kommer med jobbet.«

Krönika 05 OKT 2018 Under en nattjour förändras det stora sjukhuset. Några finns inte längre när morgonen kommer, några har flyttat på sig och någras roller har förändrats helt. Och själv tänker man på något som man kanske inte gjord för att veta, skriver Evelina Rosenqvist i sin krönika. (3 kommentarer)

»Trösten man vill ge kan skilja sig från den någon annan vill ha.«

Krönika 28 SEP 2018 Förmågan att berätta vad man behöver är en ynnest. Det är livsnödvändigt att ha verktygen som kan ge det egna känslolivet en begriplighet och giltighet, och omvandla det till ändamålsenliga handlingar, förklarar Ulrika Nettelblad i sin krönika. (4 kommentarer)