Psykiatern Thomas Eklundh har i sin bok tagit fasta på att identifiering och behandling av psykiska sjukdomstillstånd i dag ofta sker i primärvården.

Genom införande av New public management, vårdprivatiseringar och vårdval med ekonomin i centrum har det sedan 1990-talet skett stora omställningar i svensk sjukvård, inte minst inom primärvård och psykiatri. Snabba åtgärder såsom förskrivning av läkemedel till enskilda individer har varit lönsamma för vårdgivarna, men till förfång för exempelvis förebyggande insatser. Denna utveckling, som sannolikt delvis format dagens psykiatri, har Eklundh inte berört.

I introduktionskapitlet går han pedagogiskt igenom hur psykiatrisk konsultation i olika former kan ske i primärvården. Handläggningen i primärvården av en del specifikt psykiatriska tillstånd sammanfattas på ett bra sätt i speciella rutor i bokens omhändertagandekapitel.  

Boken består av tre delar vilka i sin tur delas in i olika kapitel.

Den första delen handlar om att utreda och bedöma. Vanliga psykiska symtom och deras innebörd diskuteras nyansrikt. Inom psykiatrin finns det i dag bedömningshjälpmedel som diagnostiska intervjuformulär, screeningformulär och symtomskattningsformulär. En del av dessa, som används inom primärvården, beskrivs kortfattat och informativt.

Att suicid och suicidriskbedömningar fått ett eget kapitel är bra, då patienter med psykisk sjukdom ofta träffar primärvårdsläkaren först.

I bokens andra del, som handlar om att behandla, förekommer tyvärr en del upprepningar. I ett kapitel om olika behandlingsmetoder redogörs exempelvis för vilka läkemedel som ska ges vid olika typer av sömnproblem. 90 sidor längre fram ges ånyo samma ingående beskrivning av de sömnmedel som omnämnts tidigare.

Behandlingsmetoderna domineras av psykofarmakaförskrivning följt av psykoterapeutiska behandlingar, främst kognitiv beteendeterapi (KBT).  I löpande text tas olika läkemedel upp med sina generiska namn. Det hade underlättat för läsaren om läkemedlen i stället ställdes upp i tabellform, med exempelvis antidepressiva i en tabell.

Förskrivning av antidepressiva läkemedel har under de senaste två decennierna kontinuerligt ökat i Sverige – något som oroar, även om vi vet att dessa läkemedel kan vara livräddande. Merparten av antidepressiva läkemedel skrivs ut i primärvården.

Att författaren också arbetat med missbruksvård märks i några läsvärda avsnitt om alkoholberoende, läkemedelsberoende och narkotikamissbruk.

I bokens tredje del om speciella omständigheter finns ett viktigt kapitel om läkaren och lagen. Beträffande psykiatrisk tvångsvård bör primärvårdsläkaren ha nytta av bokens fiktiva vårdintygsexempel.

I slutet av boken ges värdefull information om olika patientföreningar och anhörigorganisationer. Dessutom finns bra hänvisningar till nätet rörande olika psykiska sjukdomar.

En patientgrupp som borde ha tagits upp i boken är de som lever i hemlöshet. De har ofta psykiska besvär och/eller missbruksproblem och måste bemötas på sina egna villkor.

Boken hade vunnit på om fallbeskrivningar illustrerat texterna.

Sammanfattningsvis är det bra att det nu kommit en gedigen bok om psykiatri för primärvården. Innehållet hade sannolikt tjänat på att koncentreras till vad som är mest nyttigt och praktiskt för en primärvårdsläkare att känna till om psykiatri – ett slags handbok.