Titelns dubbla betydelse är central för bokens tema. »Attending« är den läkare som är medicinskt ansvarig på avdelningen men ordet betecknar även den uppmärksamhet som utgör navet i mindfulness: uppmärksamhet på läkarens egen medicinska aktivitet i nuet och nyfikenheten och även varsamheten gentemot patienter och arbetskamrater. »Attending« tar upp hur läkare skall hålla i ett arbetsliv och till och med frodas och utvecklas (eng.flourish). Utgångspunkten är »mindful practice« – ytterligare ett begrepp med dubbel betydelse: betecknar både den dagliga medicinska verksamheten, och »practice« i meningen meditationsträning.

Ronald Epstein beskriver sin egen personliga resa som läkare genom de frågor han brottats med under utbildning och yrkesverksamhet, och genom de utgångspunkter i mindfulness som finns i läkarens vardag. 

Ett exempel är den »blå njuren« där en ung Ron Epstein assisterar den erfarna Dr Gunderson. Den unge Epstein uppmärksammar att patientens vänstra njure blir blåaktig och han försöker påkalla Gundersons uppmärksamhet. Efter ytterligare ett par minuter tar han mod till sig och vänder sig till operationssköterskan som vänder sig till den assisterande läkaren som slutligen får Gundersons uppmärksamhet. Det hela resulterar i en »komplikation som inte kunde undvikas«. Poängen är inte att Gunderson var en dålig läkare, utan att vi alla kan hamna i fällan att vara »mindless« – motsatsen till mindfulness som har fokus i det vi gör och uppmärksammar utåt samt i skeendet inuti oss. Genom denna vidgade medvetenhet skapas det utrymme att uppmärksamma det oväntade, tecken på trötthet, eller tillåtelsen att medvetandegöra den skavande intuitionen.

När mindfulness trumpetas ut som lösningen på alla problem, och såväl patienter som sviktande kollegor erbjuds korta mindfulnesskurser, tillhandahåller denna bok ett sätt att anpassa mindfulnessbegreppet och meditationsträningen till odlandet av »inre hållbarhet« i en pressad och traumatiserande arbetssituation i sjukvården. I det avslutande kapitlet poängterar Epstein att det inte är realistiskt att vi som individer ska kunna ta hela ansvaret för att minska misstag, förbättra kommunikationen med patienter och kollegor samt minska vår egen stress. Det krävs även system som skapar utrymme för eftertänksamhet, varsamhet och mod. Detta kapitel är viktigt om man vill individualisera professionell utmattning.

»Mindful practice« är ett alternativt förhållningssätt till alla de kyligt mekanistiska organisationsmodeller, där vårdgivare reduceras till produktionsfaktorer. Istället lyfts värden som medkänsla, engagemang och självkännedom som nödvändiga delar i ett människovårdande arbete med människor som vårdgivare. Ronald Epsteins bok ger hopp om att skapa förändring i ett sjukvårdssystem som riskerar att mala ner såväl patienter som vårdgivare – i stället ger den oss verktyg att frodas tillsammans. Berättelsen om Kheiron, kentauren, den skadade helaren, lär oss att vi skall möta våra patienter utifrån den egna sårbarheten. Med engagemang istället för distansering. Med förmågan att släppa taget istället för att drunkna i den passiva empatins hjälplöshet. Boken rekommenderas till alla tänkande och inkännande subjekt inom sjukvården som vill utveckla den egna inre hållbarheten.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Författarna håller utbildningar i »mindful practice«.