Boken »Barnneurologi« är en i högsta grad välkommen bok och den första läroboken i barnneurologi på svenska. Det var mer än 40 år sedan Ingrid Gamstorps lärobok på engelska publicerades. Den nu aktuella boken omfattar hela ämnet barnneurologi, och innehållet är imponerande. Boken är uppdelad i 12 huvudkapitel, varav de tre första av mer basal karaktär, med en kort introduktion som ett slags sammanfattning.

Huvudkapitlen innehåller ett antal specifika underkapitel även med en kortare introduktion. Alla kapitel avslutas med  »Fördjupad läsning«, dvs referenser. Efter det sista kapitlet finns färgbilder av en del svartvita figurer i boktexten.

Kapitel 2 om »Undersökning och utredning« är mycket välskriven och illustrativ. Kapitlet om »Kromosomavvikelser« under huvudkapitel 3, »Neurologi i neonatalperioden« borde ha koordinerats med kapitlet om »Genetiska undersökningsmetoder« i kapitel 2. En av de främsta landvinningarna inom barnneurologin under de senaste årtiondena har varit utredning och diagnostik av den genetiska bakgrunden, vilket borde ha renderat ett separat kapitel.

Ett värdefullt inslag är underkapitlet om »Tillfogade skallskador hos spädbarn« samt underkapitlen »Sömnens fysiologi« och »Sömnstörningar«. 

Samtliga kapitel i boken är pedagogiskt upplagda och mycket lättförståeliga. Boken är praktiskt användbar och bör finnas på varje barnklinik i Sverige – inte bara för barnläkare utan för alla som kommer i kontakt med barnneurologiska frågeställningar såsom sjuksköterskor, fysioterapeuter, arbetsterapeuter, psykologer, socionomer och logopeder m fl. Den kan också vara av stor betydelse som uppslagsbok för alla neuroorienterade discipliner samt på vårdcentraler och i den privata vården.

Boken är naturligtvis speciellt lämpad för specialister och blivande specialister i barn- och ungdomsneurologi med habilitering, och sistnämnda kategori bör läsa boken som en obligatorisk del i utbildningen.

Skönhetsfläckar finns i alla läroböcker, och här kan nämnas att det här och var i texten saknas referenser till figurer, tabeller eller faktarutor. Att »Drunkning« fått stor plats i kapitlet »Traumatiska skallskador« är  förvånande. Dessutom bör i nästa upplaga förkortningar och innehållsförteckning uppdateras. Nämnda synpunkter är emellertid av mindre betydelse, då läsaren själv lätt kan orientera sig i de olika kapitlen.

Boken är utomordentligt välskriven och välredigerad, och den är av mycket stort värde. Den bör också introduceras i våra nordiska grannländer.