Harriet Wallberg är läkaren som det länge gick så bra för. Postdok i USA, professor i fysiologi på Karolinska institutet (KI), dekanus på KI, toppjobb på Vetenskapsrådet, rektor på KI 2004–2012, och därefter universitetskansler. Men när Macchiarini-affären blev känd 2016 tog karriären plötsligt slut. Hon fick sparken som universitetskansler eftersom hon varit rektor på KI när Macchiarini anställdes som gästprofessor några år tidigare.

Wallberg har författat en dagbok som berättar, med några veckor till månaders mellanrum, hur hon upplevde sin situation från avskedet till dags dato. Hennes talskrivare Katarina Appelqvist har bidragit med flera egna kapitel och kompletterar berättelsen från ett sidoperspektiv.

För Harriet Wallberg kom avskedet som en total överraskning. Beslutet grundades på en utredning om Macchiarini-affären av juristen och politikern Sten Heckscher, som hon ansåg innehålla allvarliga fel. Boken beskriver hennes försök att få felen korrigerade offentligt. Dessutom drogs utredningen om Macchiarini-affären med många formella fel, vilket den akademiskt noggranna författaren påtalar. Men rättelserna var svåra att få gehör för. KI önskade en omstart och JO ville inte ta i ärendet.

Boken ger en skildring av hur det känns att plötsligt ställas utanför, bli utfryst, inte få gehör, och när ingen lyssnar. Man har rätt, men får inte rätt. Skildringen är saklig och innehåller få emotionella dimensioner. Utvecklingen i boken är långsam och hennes missnöje med Heckschers utredning blir i längden lite tjatigt. Men efter några kapitel byggs berättelsen på till en misstanke om att andra visste, men inte hon. Att andra gått bakom hennes rygg. Ett slags konspiration mellan akademiska och politiska företrädare. Hur den ser ut ska jag dock inte berätta här.

För att få behållning av »När lögnen blir sanning« bör man ha intresse för den akademiska världen. För mig blev historien särskilt levande då jag känner till nästan alla personer som namnges i boken. Även de som är nyfikna på Macchiarini-affärens följder bör förstås läsa denna bok, i likhet med andra böcker som kommit i skandalens fotspår. För praktiserande läkare utan sådana böjelser reduceras dock behållningen av »När lögnen blir sanning« till Wallbergs skildring av att plötsligt ställas utanför sitt yrkesliv, och av sakskäl som upplevs som felaktiga.

Det är lätt att få sympati för Harriet Wallberg. Som barn har vi lärt oss att rättvisa är viktigt och att lögn inte får bli sanning. Som läkare har vi lärt oss att fel ska rättas till snarast. Men Macchiarini-affären fick snabbt politiska dimensioner, och där gäller delvis andra regler. Wallberg ställer frågan hur självständig akademin kan och bör vara när dessa två världar kolliderar. Det är en bra fråga som förtjänar att diskuteras.