Klas Blomgren, professor, specialist i pediatrik och barnonkologi, Karolinska institutet, är en av de medicinskt sakkunniga bakom Barncancerrapporten 2017, sammanställd i Barncancerfondens regi.

Överlevnaden i barncancer ökar inte lika dramatiskt längre? 

– Den totala överlevnaden gick från cirka tio procent till åttio procent under loppet av några årtionden, vilket är rent fantastiskt. Det kallas för den tysta revolutionen. Minskande ökning i överlevnad kan bero på att vi nu måste lära oss att behandla även de svårare diagnoserna lika framgångsrikt. Det gäller sjukdomar där vi ännu inte har tillräcklig kunskap eller tillräckligt bra behandlingsmetoder.

Barn med cancer får inte alltid de senaste läkemedlen?

– Många nya läkemedel i kliniska prövningar används redan i vuxenonkologin, men eftersom preparaten inte har testats i studier på barn så kan vi inte använda dem. Det skulle vara bortslösat eftersom man inte kan bedöma om en eventuell gynnsam effekt beror på läkemedlet eller slumpen när det inte görs inom ramarna för en studie. 

Har du tillräckliga resurser för att behandla dina patienter? 

– Vi har bra med resurser jämfört med många andra discipliner av sjukvården, men det skulle krävas mer eftersom vården av våra patienter liknar intensivvård. Det saknas erfarna sjuksköterskor, och tid till att läsa på i litteraturen eller kontakta kolleger på and­ra håll i världen. Administrativa uppgifter framför datorn konkurrerar med den tid vi ska ägna åt patienterna. 

Varför blev du specialist i just barnonkologi?

– Som ST-läkare i pediatrik startade jag ett forskningsprojekt som studerade effekterna av strålning på den växande hjärnan i en djurmodell. Då lärde jag känna barnonkologerna, och kontakten med dem hade en positiv, avdramatiserande effekt. Barnonkologi var annars en disciplin som jag inte ville närma mig eftersom det verkade vara så tungt och tragiskt. Jag var inte så lite nervös när jag till slut började arbeta med cancersjuka barn. I dag är jag väldigt glad att jag gjorde det valet, därför att man får så mycket tillbaka. Man får jobba med fantastiska människor och lära känna hela familjer som man får följa under ganska många år. 

Ditt viktigaste projekt just nu? 

– Vi ska just starta en klinisk studie, den första i världen att studera farmakologisk behandling av »seneffekter« efter strålning mot hjärnan. Seneffekter kallas de biverkningar som uppträder om man bestrålar hjärnan eller behandlar med cytostatika eller kirurgi. Vissa seneffekter är akuta, andra utvecklas under loppet av månader eller år. Strålning mot den unga hjärnan är ett särskilt stort problem. Vi räddar liv med strålningen, men ofta till priset av biverkningar som gör att patienterna tappar kognitiv förmåga, social kompetens, processhastighet … får sämre livskvalitet, helt enkelt. 

Är det samma påverkan för alla?

– De viktigaste faktorerna för påverkan är strålningsdosen och patientens ålder. Vår studie ska undersöka om man kan minska seneffekterna med hjälp av läkemedel. Det blir en internationell studie på förhoppningsvis cirka 100 patienter. Hälften av patienterna ska få litium under strålbehandlingen, övriga endast strålbehandling. Det känns extra bra att några av Frankrikes, Kanadas och Englands mest namnkunniga barnneuroonkologer också vill vara med i studien. 

Klas Blomgren

Yrke: Professor, specialist
 i pediatrik och barnonkologi.

Ålder: 54 år.

Familj: Utflugna barn.

Bor: I Stockholm sedan fem år.

Aktuell: En av tre medicinskt sakkunniga bakom Barncancer­rapporten 2017, nyligen publicerad av Barn­cancerfonden.