Vad är målet för ditt projekt?

– Jag vill göra det möjligt för kvinnliga läkare från hela världen att träffas och ha roligt tillsammans, utbyta medi­cinska erfarenheter, skapa kontakter och bidra till gemenskap. Volleyboll är en bra aktivitet att samlas kring.  

Hur kom du på den här idén? 

– Vi lever i väldigt oroliga tider, därför är det viktigt att vara enade. Läkare har alltid haft en nyckelroll i samhället när det gäller att sprida­ kunskap och att förena människor. Det finns redan ett fotbolls-VM för manliga läkare och jag ville skapa någonting liknande för kvinnor. Förhoppningsvis kommer vi att kunna hitta sponsorer som kan hjälpa oss att finansiera det hela.

Vad är nästa steg?

– Att så många som möjligt får upp ögonen för det här och sprider informationen vidare till andra intresserade. Sedan får vi starta en styrelse och organisera oss. Jag har också försökt starta en grupp där folk från andra länder är med. De skulle kunna starta liknande grupper i sina respektive länder. Och på internationella konferenser kan man också sprida ordet.

Hur tar ni ut laget?

– Träningar är ett måste, givetvis, och dem skulle man kunna förlägga till olika städer i Sverige beroende på var folk som anmält sig kommer ifrån. 

Vilka reaktioner har du fått på ditt projekt?

– Jag har fått fin respons, men många har även sagt att det här är för svårt, omöjligt och så vidare. Men jag tänker: varför skulle man inte kunna göra det här? Om man verkligen tror på någonting och jobbar hårt för det, så tror jag att det ska kunna gå.

När börjar ni träna? 

– Till hösten, förhoppningsvis. Om allt går vägen kan man ha ett nordiskt mästerskap nästa år och ett VM år 2019.

Spelar du själv volleyboll? 

– Faktiskt inte, jag har varit brottare och schackspelare. Jag valde volleyboll för att det är en sport som är relativt lindrig skademässigt, har enkla regler och är en välkänd sport internationellt. Jag hade själv tänkt ha en organisatorisk roll – men om jag blir uttagen spelar jag så klart.

Hur kan landskamper i volley­boll främja läkare i deras yrkesutövning?

– Man kan få en bättre förståelse för den medicinska verkligheten för läkare i andra länder, lära sig mer om andra kulturer och inse vilka begränsningar respektive möjligheter som finns utanför det egna landets gränser. Man kan även få nya idéer och tips om andra behandlingsmöjligheter och tillvägagångssätt som skulle kunna implementeras här hemma. Genom att nätverka kan man åstadkomma allt detta.

Hur länge har du varit läkare?

– Jag tog läkarexamen i Lund 2010. Har jobbat med hud i Ängelholm och Uddevalla och arbetar nu i Lund, som är min hemort. 

Har du några internationella erfarenheter?

– Jag har auskulterat i sex månader vid Latinamerikas största offentliga sjukhus i Sāo Paulo, Brasilien och har även varit på kurser bland annat i Polen och Italien. Jag har också rest mycket själv, exempelvis i Sydamerika och på Balkan, och har lätt för att nätverka.

Vad vill du åstadkomma i din medicinska karriär? 

– När jag ligger på min dödsbädd vill jag känna att jag har bidragit med det jag har kunnat för att göra denna värld lite bättre. Drömmen är att arbeta i Sverige, men att kunna resa till utvecklingsländer och hjälpa till så gott det går.

Namn: Anahita Attaran
Yrke: ST-läkare i dermatologi och venereologi, 5:e året.
Ålder: 30 år.
Familj: Föräldrar, syskon.
Bor: Lund.
Aktuell: Vill organisera ett landslag i volleyboll för kvinnliga läkare för att skapa internationella kontakter, utbyta erfarenheter och bidra till gemenskap.