Staffan Gullsby, medicinsk radiolog i Gävle, har skrivit en kortroman som är ett samtal kring frågor och möjliga svar om vad som händer när vi dör. 

Du har lämnat spännings­romanen?

– Jag skrev en thriller-trilogi tidigare som utspelar sig i sjuk­vårdsmiljö och miljöer inom frikyrkan. I den genren ville jag skildra beteenden som människor som bär på en övertygelse kan tillämpa mot varandra – oavsett om övertygelsen är existentiell eller vetenskaplig. Min nya bok – kortroman eller långnovell, vad vi nu ska kalla den – är annorlunda. Jag kallar den för en existentiell skröna. Den återger en dialog mellan en kyrko­herde som blir överkörd av en lastbil och kastas in i något slags obestämbar existens där han kommer i samspråk med den här ganska retsamma och mästrande karaktären Per – som kanske, eller kanske inte, kan vara en portvakt till himmelen. Och under samtalets gång går det upp mer och mer för Sven, som kyrkoherden heter, att hans i eget tycke alltigenom oklanderliga och moraliska leverne, som borde ge honom en fribiljett in till himmelen, kanske inte varit så bra i alla avseenden. Samtalet med Per blir alltså någon form av rannsakning av hans liv.

Vad pratar de om?

– Samtalet utmanar tvärsäkerheten. Ofta när vi män­niskor pratar om existen­tiell eller vetenskaplig sanning har vi en tendens att vara ganska tvärsäkra, utan att lämna utrymme för minsta osäkerhet. Själv känner jag mig tämligen övertygad om att den dagen jag dör så blir det liksom ett fullständigt utslocknande, men jag kan ändå inte helt utesluta att det finns någonting som jag inte har förstått eller begripit. Det har beskrivits att personer som råkat ut för allvarliga trauman ofta har en annan syn på livet efteråt, precis som om de hade kommit till någon form av insikt. I samtalet mellan Sven och Per lämnar jag frågan helt öppen: dialogen kan givetvis röra sig om ett slags test för att komma in i himmelen, men det kan också vara så att det som sker är ett slags drömsekvens orsakad av syrebrist i hjärnan till följd av skadan. Jag tar inte ställning där.

Funderar du själv mycket på de här frågorna?

– Den existentiella kontexten finns alltid där. Jag har växt upp i en miljö där den här typen av frågor var ständigt aktuella. Och jag drabbades också av sorg och död i familjen väldigt tidigt, så att jag exponerades för frågeställningen: »Vad händer när vi dör? Finns det någonting efteråt? Finns Gud?«

Diskuterar du existentiella frågor med dina patienter?

– Nu är jag radiolog, så det finns inte direkt några patienter att diskutera med. Jag har inte jobbat kliniskt på många år, även om jag kommer att göra det nu över sommaren och hösten. Vill inte förhäva mig och säga att jag som doktor har någon unik kunskap om de här frågorna. Däremot blir det onekligen så att man i läkaryrket exponeras för sjukdom, död, lidande och enskilda människoöden, vilket möjligen bidrar till att existentiella frågeställningar blir mer aktuella. 

Vem vill du ska läsa din bok?

– Jag hade ingen speciell målgrupp i tankarna när jag skrev, men tror att det kan finnas många som liksom jag har umgåtts med den här typen av frågeställningar. Och i så fall kanske någon är intresserad av mitt perspektiv och mitt sätt att gestalta det.  Om jag kan väcka några tankar eller insikter hos någon läsare är jag nöjd. 

Hur når du din läsekrets?

– Jag försöker att sprida bo­ken huvudsakligen via sociala medier, utan ambition att bli en storsäljande författare. Jag vill inte ägna mig åt författarskap på heltid, det här är en hobby­verksamhet som jag tycker att det är kul att ägna mig åt. Jag har alltid skrivit och kommer för­hoppningsvis att göra det även i fortsättningen. 

Namn: Staffan Gullsby

Yrke: Specialist i medicinsk radiologi, medicinsk rådgivare och konsult i Region Gävleborg.

Ålder: 53 år.

Familj: Hustru, tre döttrar.

Bor: I Gävle.

Aktuell: Har just publicerat kortromanen »Samtalet med Per«, en skröna av existentiell karaktär kring frågor och möjliga svar om vad som händer när vi dör.