Den första november tog Hans Karlsson över stafettpinnen efter Göran Stiernstedt som direktör för avdelning för vård och omsorg på Sveriges Kommuner och landsting, SKL.

Hans Karlsson säger att han drivs av mötet med människor. Och det är också vad han tror på: samtal, samverkan och dialog för en bättre vård och omsorg.

En av de punkter som står överst på Hans Karlssons ­agenda är att hitta bättre sätt att involvera de personer som drar nytta av tjänsterna som kommuner och landsting tillhandahåller; det betyder patienterna, brukarna eller deras närstående.

– Som vårdtagare ska jag ha möjlighet att påverka min specifika situation. Jag vill vara inkluderad, jag vill ha möjlighet att förstå, jag vill vara med och ta de beslut som är viktiga för mig.

Men patienterna/brukarna är också viktiga i utvecklingen av landstingens och kommunernas arbete.

– Den som gör resan genom systemet är den som är duktigast på att identifiera bristerna i flödet (se nästa sida).

Hans Karlsson påpekar att organisationerna inom vård och omsorg i stor utsträckning styrs utifrån tanken om resurseffektivitet. »Hur många timmar har operationssalen varit belagd?«

– I realiteten uppstår inte värdet på det sättet. Flödets effektivitet är så mycket viktigare än resurseffektivitet. Varje instans gör jättebra insatser men de hänger inte ihop. Det finns ingen länk, ingen kedja, inget nät. Då kan man inte skicka kronor för vissa insatser utan måste ge någonting som styr och leder organisationerna mot ett bättre flöde.

Hans Karlsson har ibland utryckt en försiktig skepsis mot de överenskommelser, till exempel om tillgänglighet, patientsäkerhet och rehabilitering, som gjorts mellan staten och SKL. Överenskommelserna innebär pengar till de kommuner och landsting som uppfyller specifika villkor i överenskommelserna. Villkor som ofta hänger ihop med aktivitet och sällan med effekt.

– Om allt mer av kommunernas och landstingens finansiering kommer via riktade statsbidrag, då blir de också hänvisade till att försöka få tag i de pengarna, i stället för att lösa de faktiska problem du har i din kommun eller ditt landsting.

Hans Karlsson tycker också att om aktiviteter som ställs upp i överenskommelserna blir för många så är det svårt att hinna ta vara på resultatet av aktiviteten.

– Det kanske är genialiskt att göra en patientsäkerhetskulturmätning om du faktiskt borrar in huvudet i detta och ser vad det står för. Men det finns en risk att när du är färdig med patientsäkerhetskulturmätningen, då ska du lämna in patientsäkerhetsrapporten och när du gjort den ska du lämna in nästa …

– Jag tror att staten även fortsättningsvis ska ha en normerande funktion, »de här målen bör uppnås«. Men vi bör fördjupa samtalet om hur vi uppnår resultaten i stället för att hitta på nya sätt att mäta.

En annan kommunikationsfråga som också står högt upp på Hans Karlssons dagordning är den om IT inom vård och omsorg. Hans Karlsson kallar IT-frågan för en hygienfaktor.

– Den är så störande, skapar så stor oreda och tar så mycket energi från medarbetarna och ledningarna. Jättemycket skulle vara vunnet om vi kan få ordning på den för att stödja kommunikationen inom vården mycket bättre.

Socialstyrelsen rapporterade 2008 från en mätning av vårdskador inom somatisk slutenvård att nästan var tionde patient fick en vårdskada som ledde till bestående men. I 3 procent av fallen bidrog vårdskadan till att patienten avled. Om resultaten extrapoleras till alla vårdtillfällen på sjukhus under ett år motsvarar det att cirka 3 000 personer dör i onödan i den svenska sjukvården varje år. Hans Karlsson säger att det nästan alltid finns bristande kommunikation med i förklaringen.

– Glapp i kommunikationen, fel på kommunikationen, ingen kommunikation. Vårdens IT-system är tänkta att stödja kommunikationen men de system som vi använder i dag är inte tillräckliga. Och det är inte okej. Här måste vi ta någon typ av krafttag. Städa!

Hans Karlsson har inte själv något svar på IT-frågan men nämner de organisationer och myndigheter som redan finns på området och tror att lösningen – än en gång – ligger i kommunikation mellan dem och mellan huvudmännen.

– Avdelningen för vård och omsorg kan erbjuda dem en arena att vara på. Sedan kanske det är landstingen och kommunerna som måste ta ett kliv framåt, men frågan kan inte bara ligga utan vi måste ta i den. Här tror jag staten också kan bidra.

Vägarna till gemensamma beslut i den stora organisationen av vård som omsorg är också ett av Hans Karlssons prioriterade områden. I dag finns grupper och delegationer av tjänstemän på olika nivåer och av politiker, det finns myndigheter, regering och riksdag.

– Vi har en nationell nivå och så har vi det kommunala självbestämmandet.

Hans Karlsson menar att det finns ett glapp mellan tjänstemän och politiker, och mellan den nationella nivån och de enskilda kommunerna och landstingen/regionerna.

– Vi måste hitta ett bättre sätt att fatta gemensamma beslut och då tänker jag mig inte en ny styrelse, utan ett samtal mellan tjänstemannaledning och politisk ledning, mellan kommunerna landstingen eller regionerna och organisationen SKL.

Han poängterar att också SKL är en medlemsorganisation som ska göra vad medlemmarna vill, men ofta missuppfattas som överordnad landsting och kommuner.

 – Svensk vård och omsorg måste förmå att ta gemensamma kliv framåt utan att behöva skaffa en ny överorganisation.

Hans Karlsson ser den gemensamma dialogen som en motvikt till idén om att förstatliga sjukvården eller att omorganisera.

– Vi har den organisation vi har under överskådlig tid. Då måste man hitta mer ändamålsenliga sätt att fatta beslut. Hur ska man göra med omskärelse, med preventivmedelssubventionerna, med nya läkemedel, med vård för papperslösa?

Hans Karlsson säger att det handlar om ojämlikheter i vård och omsorg och att en del av de problemen beror på en oförmåga att fatta gemensamma beslut.

– Det får väl jag försöka underlätta i min nya funktion!

 

Hans Karlsson

Ålder: 51 år.

Bor: I Arvika, där han också är född och uppvuxen. »Jag har gjort några flyktförsök …«

Familj: Hustrun Ann-Christin, barnen Anna, 21; Maria, 20; Erik, 15 och Johannes, 14 år.

Aktuell: Ny chef för SKL:s avdelning för vård och omsorg från den 1 november.

Bakgrund: Specialist i radiologi. Länsverksamhetschef för radiologin i Värmland 2000, biträdande landstingsdirektör i Värmland 2004, landstingsdirektör i Värmland 2010.

Varför läkare: »Jag är humanist. De naturvetenskapliga ämnena var lite spännande, men jag är ingen naturvetare. Jag får min näring i möten med människor.«

Senaste patientmötet: Sommaren 2004, i Arvika. Fyra patienter var förberedda för grovtarmsröntgen men ingen doktor fanns att tillgå. »De ringde och frågade om jag kunde göra det. Jag var nog Värmlands sämsta röntgenläkare då och i dag törs jag inte ens fundera på det, men jag är inte främmande för att en gång åter jobba i en klinisk situation, även om jag kommer att behöva en ganska omfattande rehabilitering. Sedan har jag mött många patienter under besöken  landstingets verksamheter.«

Viktigaste hälsofrågan: Psykisk hälsa hos unga vuxna.

Viktigaste läkarfrågan: Att fortsätta utvecklingen av den medicinska kvaliteten och kombinera det med utveckling av hälso- och sjukvård som system.

Läser just nu: »Är svensken människa?« av Henrik Berggren och Lars Trägårdh. »Om relationen mellan individ, familj och stat i Sverige.«

Talanger: »Jag är rätt så praktisk av mig, snickrar målar skruvar och hamrar. Väldigt road av musik också, spelar fiol i en stråkorkester. Jag bidrar med min del och behöver inte tänka på ledning styrning och kommando utan kan vara en i helheten.«

Han är värmlänning, fyrbarnsfar och violinist. En glad spelevink och en seriös humanist.

Han är värmlänning, fyrbarnsfar och violinist. En glad spelevink och en seriös humanist.

Hans Karlsson är inte ny direktör för Avdelningen för vård och omsorg på SKL. Han vill hellre säga att han har ett sådant uppdrag. »Det har varit viktigt för mig under olika delar av yrkeslivet att jag är en person. Sedan har man olika funktioner beroende på vilka professioner eller uppdrag man har«, säger Hans Karlsson.

När Läkartidningen träffar Hans Karlsson i oktober jobbar han fortfarande som landstingsdirektör hemma i Värmland. Dagen innan har han tagit emot socialministern på centralsjukhuset i Karlstad för invigningen av ett nystartat nationellt centrum för patientnära tjänsteinnovation. Patientens resa genom vårdsystemet illustrerades för den intresserade skaran.

Med suddiga glasögon och öronproppar spelade landstingsdirektören själv den 86-åriga patienten Inge Frisk. Han kom i ambulans till sjukhusets akutmottagning efter att ha fallit i hemmet. Därefter blev det röntgen- och operationsavdelning och till sist presskonferens, fortfarande på brits.

»HK är på väg till SKL vilket får ses som en förlust för Dramaten«, twittrade socialminister Göran Hägglund om föreställningen. 

 

Läs även:
Farväl till landstingen