Sveriges läkarförbund har i ett uttalande avrått svenska läkare från att delta vid utvisningar av asylsökande. Förbundet hänvisar till World Medical Association (WMA), som fastslagit att läkare inte ska medverka vid tvångsåtgärder vid utvisningar.

Nu väcker Christian Munthe, professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet och adjungerad ledamot av Svenska läkaresällskapets etikdelegation, frågan om det verkligen är etiskt försvarbart att helt vägra medverka vid utvisningar. I en debattartikel i Svenska Dagbladet framhåller han att det snarast är tvärtom: om läkare inte deltar i utvisningar kan det leda till att den som utvisas inte får vård efter behov.

Enligt Christian Munthe startar ett utvisningsärende i samma stund som beslut om utvisning vunnit laga kraft, och avslutas först när den utvisade överlämnats till det land som denne ska utvisas till. »Om det är Läkarförbundets mening att just den person som ska utvisas efter att ha nekats asyl i alla dessa steg ska nekas tillgång till professionell vård om behov av detta skulle uppstå är det uppseendeväckande«, skriver Christian Munthe, och fortsätter: »Om inte, så behöver det klargöras var gränsen går och varför den går just där.«

Läkarförbundet skriver i sitt uttalande att det inte kan anses som ett »uppdrag för patientens bästa« att finnas på plats under en transport med syfte att säkerställa transporten. Enligt Christian Munthe är detta inte tillräckligt för att helt avråda från medverkan – men däremot stödjer det enligt honom den hållning som Svenska läkaresällskapet och Svensk sjuksköterskeförening intagit. I ett gemensamt uttalande avråder de båda organisationerna läkare och sjuksköterskor från att genomföra tvångsmedicinering eller andra vårdinsatser som inte är medicinskt motiverade i samband med utvisning – vilket Christian Munthe uppmanar Läkarförbundet att också göra.


Läs också:

Läkarförbundet avråder läkare från att delta vid utvisningar

SLS och Svensk sjuksköterskeförening avråder från tvångsmedicinering