En kvinnlig läkarstudent på klinisk placering berättar hur läkaren aldrig tittar på henne utan bara på de manliga studenterna. En överläkare skämtar nedsättande om romer. En studentikos tidning för medicinstuderande publicerar material som uppfattas som grovt sexistiskt.

– Ganska tidigt på programmet kände vi att det fanns vissa brister. Vi tog reda på att det fanns planer att göra om läkarprogrammet och det var ett guldläge att ge förslag på vad som kunde göras bättre, säger Karolin el-Jaleb.

Hon har tillsammans med Maria Weber och Miriam Lukasiak, som alla gick läkarprogrammet vid Lunds universitet, dokumenterat både studenters egna upplevelser av stereotyper och diskriminering, liksom normföreställningar inom utbildningen. I texten »En läkarutbildning i framkant« lyfter de problemen, men ger också förslag på lösningar.

– Vi ser att det kan gå ut över patienterna i slutändan. Ifrågasätter man inte fördomar kan det leda till att patienter behandlas olika, säger Maria Weber.

Ett problem de har noterat är stereotyper i case och problembaserat lärande. Ett exempel är en fallbeskrivning under termin fyra, där en 25-årig man beskrivs ha haft »bra flyt vad gäller motsatta könet« under en resa i Thailand, som förklaring till en flytning ur urinröret. Ett annat exempel kommer från en föreläsning under termin tre där en icke homosexuell person beskrivs som »normal« som kan ha »normalt sex«.

En annan problematik är hur studenter bemöts. Flera kvinnor vittnar om särbehandling, såsom lärare som är extra fysiska med de kvinnliga studenterna, att de blir kallade »lilla gumman« eller antas vara sjuksköterskor.

En annan fråga rör etnicitet.

– Läkarstudenter som inte är superblonda får kommentarer om att de pratar bra svenska, säger Karolin el-Jaleb.

Även studentlivet tas upp i »En läkarutbildning i framkant«. Medicinska föreningens studenttidning Toddybladet, med anor från 1800-talet, kritiseras för att vara grovt sexistisk. Exemplen kommer från 2013 då tidningens skämt diskuterades i andra studentkanaler i Lund och Malmö, och då Medicinska föreningen bad om ursäkt och sa att innehållet skulle ses över.

Karolin el-Jaleb, Maria Weber och Miriam Lukasiak listar en rad förslag på förbättringar, dels generella för hela programmet, dels specifika för exempelvis socialmedicin och forskning. De föreslår bland annat nolltolerans mot kränkande uttryck från föreläsare, en mer nyanserad världsbild i undervisningsmaterialet, och att allt material ska granskas.

– Vi vill bidra med konkreta sätt. Vi vill formulera om casen så de blir mindre normativa och stereotypa, säger Karolin el-Jaleb.

– Det är viktigt att det inte blir ett separat ämne utan att det genomsyrar all utbildning, påpekar Maria Weber.

Sedan de presenterade sin text för de utbildningsansvariga förra året har de inte sett så mycket förändringar i utbildningsplanen som de hoppats på. Men det är på gång, säger Peter Svensson som är chef vid programnämnden för läkarutbildningen.

– Vi har ett omfattande utbildningsplansarbete som pågår nu. Otvunget av den här skriften som studenterna har gjort tittar vi över alla PBL-fall (problembaserat lärande) och alla case-fall.

Peter Svensson säger att han förstår att studenterna vill se en omedelbar förändring, men menar att det är en tidskrävande process. En kursplan ska gå genom en beredning och sedan fastställas i en nämnd. Och sedan ska förändringen nå hela vägen ut i organisationen.

– Vi pratar om 100, 150 lärare som ska involveras. Det är alltså inget man bara kan skicka ut ett mejl om, utan det här är en lång beslutsprocess. Vi hade ett internat i höstas och ett annat nu i vår där vi tagit avstamp för att börja jobba med de här frågorna.

Hur länge har ni känt till det här med bland annat stereotypa case?

– Det spelar ingen roll. Oavsett vilket lärosäte du går till är det klart att det har förekommit. Det gäller då att vi försöker medvetandegöra det här. Vi ska ta ett centralt grepp och försöka komma till rätta med så mycket som möjligt.

Blev du förvånad av bilden som presenteras i »En läkarutbildning i framkant«?

– Jag har varit i sjukvården i 30 år. Visst känner jag igen saker och ting här. Mycket handlar om attityder och förhållningssätt och det är något vi måste jobba med kontinuerligt.

Vad är skillnaden mellan nu och då?

– Jag tror generellt sett att vi har blivit mer medvetna i dag. Studenterna är mycket mer medvetna och agerar på ett jättebra sätt i dag jämfört med hur det var för kanske 30 år sedan.

Om du får spekulera, när får man se det här ute i utbildningen?

– Jag skulle vilja säga att till hösten så kommer man kunna börja se detta i våra PBL-fall.  Men vi kommer inte att vara färdiga till i höst, det är ett kontinuerligt arbete som pågår hela tiden. 

Här kan du läsa »En läkarutbildning i framkant«.