Det är en omfattande sjukvårdsorganisation som byggs upp kring det alpina mästerskapet. Under VM, som pågår 4–17 februari, kommer hälsocentralen i Åre spela en viktig roll. Verksamheten kommer att ha öppet dygnet runt.

Det är det tredje världsmästerskapet för den jämtländska orten. Första gången Åre var värd för VM var 1954. Andra gången var 2007, som blev en succé för det svenska laget. Bara Anja Pärson tog tre guldmedaljer och ett brons. Alf Lerner var medicinsk ansvarig läkare även då.

Vad har du för roll under VM?

– Jag är »chief race doctor«, alltså tävlingsansvarig läkare. Det har jag varit i nästan 30 år under alla stora tävlingar här. Under förra VM-tävlingen i Åre var jag, precis som jag är nu, både race doctor och chef över primärvården i området. Och 1999 var jag det också under MTB-VM.

Hur är det att jobba under ett VM?

– Det är roligt. Det är intressant och väldigt spännande att stå på första bänk.

Vilken är den största utmaningen?

– Att VM pågår så lång tid – och så är det alla förberedelser innan. Man ska vara på helspänn i 14 dagar. Se till att allt fungerar, att alla är på plats och vet vad de ska göra. Det är mycket logistik och kan bli snabba ryck och förändringar beroende på väder och vind.

Hur förbereder ni er?

– Vi har förberett oss i tre år. När beslutet kommer besöker FIS (internationella skidförbundet) området. Man gör upp medicinska planer, bestämmer vilken säkerhet det ska vara vid banan och allt sådant. Sedan kommer FIS två gånger per år och förhör VM-bolaget där vi är en del av sjukvården.

Hur många är ni som jobbar i sjukvårdsorganisationen runt mästerskapet?

– Totalt nästan 80 stycken: läkare, sjuksköterskor och pistörer. Vi har bland annat två narkosläkare från Östersund på plats varje dag.

Vad krävs för att få jobba?

– Vi vill inte ha några vildhjärnor. Utan det ska vara folk som vet vad de ska göra, har erfarenhet och kan ta order. Alla som är med nu har varit med under mindre tävlingar tidigare. De flesta har ATLS-utbildning (Advanced trauma life support).  

Läkarna ska turas om att stå vid tävlingsbanorna under tävlingarna. Vad har de för huvuduppgift där?

– Att vara sjukvårdsledare i banan. Bedöma vilken vårdnivå som behövs och hur snabbt. Behövs till exempel en ambulanshelikopter? Lagläkarna får ofta följa med de skadade och fungera som tolkar.

Vad har man med sig i läkarväskan vid tävlingsbanan?

– Vi har två typer av väskor. En lite enklare som bland annat innehåller snabbverkande smärtlindring och så har vi en akutväska som det nästan är IVA-standard på med syrgas och hela baletten. Vi kan till exempel borra in nålar i benet och sätta dropp. Sedan har vi alltid skruvmejslar med oss för att få upp pjäxor och bindningar.

Vilka är de vanligaste skadorna?

– På förra VM var det mycket knän och kotkompressioner. I slalom är det sårskador, åkarna skär sig på snön eller slår i käpparna. Men generellt är det ganska lite skador. Jag tror det var 23 skador under VM 2007. Det gäller mer att ha beredskap.

Vad är det värsta som kan inträffa?

– Det värsta scenariot är en krock i backen mellan en åkare som kanske kör 120 knyck och en funktionär.

Sjukvården i Region Jämtland påverkas en hel del av mästerskapet. Men även om VM är resurskrävande för sjukvården, tycker Alf Lerner att man bör se det som en viktig rekryteringschans.

– Vi får en chans att visa upp allt det fina som vi har här. Jag tror de var 25 syrror som flyttade till Jämtland efter VM 2007. 

Du kom till hälsocentralen i Åre för 30 år sedan. Vad lockade dig dit?

Snö, skidor! Det är en mysig by, roligt jobb och mycket att göra. Jag åker turskidor, längdskidor, slalom, telemarksskidor, jag fiskar, jagar, plockar svamp, spelar golf och åker skoter. Och allt det kan jag göra här.

Du är snart 67 år och går i pension sista april. Vad ska du göra då?

– Åka skidor på heltid! 

Läs också:

Hon åker skidor i jobbet

Benbrott vardag för Åres läkare

Alpina VM i Åre

120 000 besökare väntas komma till Åre. Cirka 80 personer jobbar med sjukvård och 1 500 volontärer jobbar under mästerskapet som pågår 4 till 17 februari. De flesta nationerna har egna läkare med sig. Magnetundersökningar görs på sjukhuset i Östersund och för svårare skador finns ett samarbete med sjukhus i Uppsala, Umeå och Trondheim.