Det har gått sex år sedan Stefan Lindgren, professor i medicin vid medicinska fakulteten vid Lunds universitet, la fram sitt förslag på en ny läkarutbildning.

– Det känns bra och glädjande med tanke på det arbete som är nedlagt att det äntligen blir ett startdatum, säger han.

Stefan Lindgren är också nöjd över att utredningens förslag i stort sett går igenom i sin helhet.

Han får ofta frågan varför införandet har dröjt. Men han är lika undrande som alla andra. Sedan utredningen lades fram 2013 har han inte varit inkopplad i arbetet.  

– Jag tycker att det tagit svårbegripligt lång tid. Samtidigt är det svårt att ha någon inblick i det politiska spelet och varför saker blir liggande och andra saker kommer före.

Förslaget om den nya grundutbildningen har välkomnats av många, även om slopande av allmäntjänstgöringen har mött en del protester. Stefan Lindgren säger att han mötts av mycket uppmuntran längs vägen.

– Jag tycker att det är glädjande att frågan och processen hela tiden varit levande på lärosätena, inom professionen, bland studenterna och hälso- och sjukvårdens företrädare, säger Stefan Lindgren som samtidigt ger regeringen en känga:

– Regeringen borde ha tagit ett större ansvar. När man sätter igång en sådan här process väcker det ett engagemang och förväntan. Men när den sedan inte processas vidare hamnar många lätt i ett vänteläge. Jag har varnat för att det är farligt, säger Stefan Lindgren.

Han ser en risk att det dels leder till en uppgivenhet och besvikelse, dels att det löpande kvalitetsarbetet sätts på paus i avvaktan på ett beslut.

Alla lärosäten som i dag har läkarutbildningar har börjat förbereda sig. En del har redan skräddat om sina utbildningar. Andra har väntat på startskottet från regeringen.

Enligt Stefan Lindgren är den största fördelen med den nya utbildningen att ansvarsfördelningen blir tydligare – vilket också var en central utgångspunkt för utredningen. Nu får lärosätena hela ansvaret.

– Nu blir lärosäten – givetvis i nära samverkan med hälso- och sjukvården – tvungna att förvissa sig om att studenterna som får läkarexamen har den kompetens som behövs för att arbeta som behörig läkare. Alla 23 målen är lika viktiga och alla måste uppnås, säger Stefan Lindgren.

Det som förvånat honom mest är att det blivit så lite diskussioner om de föreslagna examensmålen.

– I stället har man inriktat sig på annat, som utbildningens längd. Målen är ju helt centrala. Det är dem man ska uppnå.

Varför har debatten uteblivit?

– Jag tror många är ovana vid att läsa mål. Man hoppar liksom över det. Därför är det viktigt att man funderar över målen nu och hur man ska konkretisera dem. De är avsiktligt ganska övergripande formulerade.

Har du några råd att ge till lärosäten?

– Ägna målen i examensbeskrivningen stor uppmärksamhet och fundera noga kring hur man ska skapa bra lärandeprocesser och bedömningsmodeller.

Stefan Lindgren tror att examinationerna blir den största utmaningen för universiteten. Nya metoder för kliniska examinationer måste utvecklas, exempelvis medsittningar.

– De klassiska sätten att examinera kunskap på räcker inte. Målen är skrivna så att man måste visa att man har en förmåga, inte att man har kunskapen i huvudet. Det måste skapas strukturer för studenternas lärande och för att förvissa sig om att studenterna nått målen.

Den största prövningen för regionerna tror Stefan Lindgren blir de förhållandevis långa period när det gamla och det nya systemet löper parallellt.

– Man ska introducera BT, fördjupa och bredda det verksamhetsintegrerade lärandet i den nya läkarutbildningen och samtidigt tillhandahålla AT. Det är viktigt att hälso- och sjukvården inser att man har ett ansvar i att utbilda framtida kollegor och prioriterar upp det uppdraget.

Vilka blir den största skillnaderna jämfört med i dag?

– Efterhand tror jag det blir betydligt mer fokus på att det verksamhetsintegrerade lärandet ska vara en träning i den professionella läkarrollen med fokus på medicinskt beslutsfattande och ansvar – i den utsträckning det går. I dag är det främst korta besök för att exponera studenterna för olika typer av kliniska ämnen, där studenterna mest är betraktare.

Det finns en oro att de framtida legitimerade läkarna kommer att ha lägre kompetensnivå än dagens legitimerade svenska läkare har efter AT. Ligger det något i det?

– Man måste alltid respektera oro. Men de som debatterar AT ser det ofta som en likvärdig entitet. Det finns AT av väldigt god kvalitet, men det finns tyvärr också raka motsatsen där AT-läkarna mer fungerar som schemautfyllnad. Det finns ingen kvalitetskontroll på AT. Nu får vi ett system där alla ska kunna lita på att kompetensen prövas. 

Han påpekar också att tankesättet kring utbildning måste förändras. 

– Många är fortfarande kvar i den gamla tanken om att man ska vara färdigutbildad och sedan ska tillämpa det man lärt sig. Det är helt fel. Du måste uppnå vissa mål för att vara anställningsbar, men som läkare blir du aldrig färdigutbildad.