En primärvårdsreform är på gång. Men exakt när den kommer eller hur detaljerna i innehållet ser ut kan socialminister Lena Hallengren (S) inte svara på i dagsläget. Det beskedet lämnade hon vid Läkarförbundets primärvårdsseminarium i Almedalen.

Hon menade dock att arbetet med att reformera primärvården gått framåt snabbt.

– En primärvårdsreform är verkligen på gång, den ligger ganska nära i tid. Vi sitter inte i hårda förhandlingar, det vore att överdriva och missleda, men vi har ett väldigt bra underlag i det andra delbetänkandet från utredningen »God och nära vård« som är en viktig utgångspunkt. Vi sätter igång allt mer intensivt efter sommaren, sa Lena Hallengren.

Mycket av diskussionen kom att handla om fast läkare och listningstak. Lena Hallengren ville inte lova att listning på läkare kommer finnas med i propositionen om en primärvårdsreform.

– Jag tycker att det är otroligt viktigt att 100 procent av dem som behöver en fast läkare ska ha det. 98 procent är för lite, sa hon och fortsatte:

– Men vi måste ha en realistisk bild av hur det ser ut i verkligheten. Det är inte så att vi har tillräckligt många allmänläkare så att det skulle räcka att dela det på 1 500 i befolkningen.

Anders W Jonsson, sjukvårdspolitisk talesperson för Centern, menade å sin sida att det är viktigt att alla får en fast läkarkontakt.

– Det handlar om vilken vision man har för primärvården. Många säger att de allra äldsta och barnfamiljer måste ha en fast läkare, men inte den friska 25-åringen. Jo, säger jag. Ska sjukvården och primärvården kunna jobba förebyggande på ett seriöst sätt så måste den pigga friska 25-åringen också ha en fast läkarkontakt.

Lena Hallengren svarade att hon i grunden inte har någon annan uppfattning, men att det blir svårt att säga exakt på vilken nivå ett listningstak ska ligga på. Det beror på hur sjukdomsbilden ser ut lokalt, hur stora behoven är och hur arbetsbelastningen på läkarna ser ut.

– Det handlar absolut inte bara om äldre och multisjuka. Många har behov av en fast läkare, men om vi gemensamt uppfattar att vi inte riktigt räcker till, så är det inte så enkelt som att vi bara delar befolkningen i ett visst antal. Det krävs lite mer fingertoppskänsla än så. Om det är svårt att få det att räcka till friska 25-åringar så är det uppenbart för mig vilka som går allra först. 

Ingen i panelen, som också bestod av Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren och Lina Nordquist (L), ledamot i socialutskottet, ville dock se ett tak som är bestämt på nationell nivå.

För att säkerställa tillgången på allmänläkare i framtiden lyfte Heidi Stensmyren fram Anna Nergårdhs förslag om en statligt finansierad satsning på drygt 1 200 ytterligare allmänläkare.

– Det förslaget är viktigt. Det är en signal att staten tar ansvar och finansierar det. Då behöver vi att det förslaget också följer med i propositionen.

Heidi Stensmyren framhöll också att Läkarförbundet ser det som oerhört viktigt att man säkerställer att hela befolkningen kan lista sig hos en namngiven läkare. Hon lovade att förbundet ska bevaka hur arbetet med primärvårdsreformen fortskrider.

– Vi kommer att vara blåslampa, men vi kommer också vara en konstruktiv medspelare som ska hjälpa till för att det här ska komma till stånd.

Hur fast läkarkontakt och listningstak ska genomföras trots allmänläkarbristen var också utgångspunkten för ett annat panelsamtal som arrangerades av Distriktsläkarföreningen.

En fråga handlar om hur man gör med patienter som till en början inte kommer att kunna få en fast läkare om ett listningstak införs.

Marina Tuutma, ordförande i Distriktsläkarföreningen, pekade på att det finns goda exempel på övergångslösningar från andra länder, exempelvis Norge och Estland. Det handlar bland annat om att man under en övergångsperiod kan lista patienter på utbildningsläkare, släppa in andra specialiteter i primärvården och införa påbyggnadsutbildningar i allmänmedicin. 

– Där blev det väldigt snabbt attraktivt. Läkarna ville gå upp i arbetstid, distriktssköterskorna upplevde bättre arbetsmiljö och patienterna kände trygghet, sa Marina Tuutma.

Enligt Marina Tuutma ledde det till att läkarbristen i primärvården i Estland försvann på bara några år.

– Det är bättre att man under en övergångsperiod har en personlig kontinuitet under tre månader, än att man inte har det alls, innan man får en fast läkare.

Anders W Jonsson pekade att det finns goda förslag på hur man kommer åt allmänläkarbristen i Anna Nergårdhs utredning »God och nära vård«.

– Där finns förslag om en kraftfull ökning av antalet utbildade, och dessutom öppnar hon upp för att släppa in andra specialister som barnläkare och geriatriker. Sedan har hon den geniala lösningen att den trötta gamla 59-åriga kirurgen som vill jobba i primärvården ska kunna få en ST-tjänst i allmänmedicin för att kunna börja lista på sig patienter som kirurg och vara fast läkare.

Emma Spak, samordnare för nära vården på Sveriges Kommuner och landsting (SKL), ville dock poängtera att det inte bara krävs att läkarna blir fler i primärvården.

– Man kan inte bara bygga på läkarprofessionen utan man måste bygga på hela teamet på vårdcentralerna. Fallerar det administrativa, eller om man har inte tillräckligt med sjuksköterskor eller välfungerande rehabkoordinator, så blir arbetet för tungt för de som ska vara fasta läkare.