Östrogenreceptorpositiv bröstcancer är den vanligaste formen av bröstcancer och det är känt att kvinnor som diagnostiserats med östrogenreceptorpositiv bröstcancer har en långsiktig risk för återfall upp till 20–30 år efter diagnos. Nu har forskare vid Karolinska institutet undersökt den långsiktiga nyttan av endokrinbehandling (tamoxifen) hos kvinnor med de två vanligaste typerna av östrogenreceptorpositiv bröstcancer, luminal A- och luminal B-subtyp. Kvinnorna inkluderades till studien (presenterad i JAMA Oncology) mellan 1976 och 1990 från den så kallade Stockholm tamoxifen-studien (STO-3), och randomiserades till att få antingen tamoxifenbehandling eller ingen behandling. Forskarna analyserade långtidsdata med uppföljning under 20 år för 336 kvinnor med luminal A-subtyp och 126 med luminal B-subtyp där kvinnorna som fått behandling hade tagit tamoxifen i minst 2 år.

Patienter med luminal A-subtyp hade en relativt liten men långvarig riskökning för spridd cancer, och tamoxifenbehandling minskade denna risk signifikant upp till 15 år efter diagnos. Patienter med luminal B-subtyp däremot hade en hög risk för spridd bröstcancer under de fem första åren efter diagnos.Tamoxifenbehandling ledde till signifikant minskad risk under de första fem åren, men sedan avtog den skyddande effekten.

– Målet med den här studien var att förstå den långsiktiga risken och hur vi kan hjälpa kvinnor som drabbas av de här bröstcancertyperna. Därför är det viktigt att förstå den långsiktiga nyttan av tamoxifenbehandling, det vill säga hur risken ser ut hos behandlade jämfört med obehandlade patienter över tid, och om patienterna har nytta av behandlingen eftersom tamoxifen har en hel del biverkningar, säger Linda Lindström, forskargruppsledare och docent vid institutionen för biovetenskaper och näringslära, Karolinska institutet.

Man kommer nu att gå vidare med ytterligare forskning.

– Vi kommer att titta på behandlingsnyttan hos kvinnor med mer aggressiva tumörer och hos yngre patienter, säger Linda Lindström.