I går, torsdag, anordnade Läkarförbundets sitt årliga januarimingel. I samband med det hölls också en paneldebatt under rubriken »Välfärdens finansiering och vårdplatser«.

Inbjudna till panelen var socialminister Lena Hallengren (S), Acko Ankarberg Johansson (KD), ordförande socialutskottet, Anders Knape (M), ordförande Sveriges Kommuner och regioner (SKR), samt Mattias Schindele, biträdande hälso- och sjukvårdsdirektör, Region Jämtland Härjedalen.

Ingen av deltagarna var särskilt intresserad av att på nationell nivå bestämma antalet vårdplatser. Socialminister Lena Hallengren kallade det »risky business« om riksdag eller regering skulle bestämma antalet vårdplatser, och pekade på att regionerna har olika förutsättningar.

– Jag tycker det är bra att vi har en regional hälso- och sjukvårdspolitik i grunden. Det vore ingen bra idé om vi trodde att om alla bara gjorde likadant, och vi bestämde det nationellt, så vore allt mycket bättre.

SKR:s Anders Knape, välkomnade socialministerns uttalande om att regionerna behöver jobba utifrån sina egna förutsättningar. Samtidigt var han kritisk till de riktade statsbidragen.

– Tittar vi på de tillskott som skett, statsbidrag för innevarande år till exempel, så är alla öronmärkta. Inga är generella till den här sektorn.

Och tittar man bakåt i tiden kan man enligt Anders Knape se att de specialdestinerade statsbidragen inom sjukvårdsområdet ökat mycket mer än de generella.

– Det innebär att möjligheten att kunna göra olika, att kunna pröva olika metoder snabbt och effektivt, begränsas.

Lena Hallengren menade att det är viktigt att genom stora överenskommelser använda riktade statsbidrag för att se till att det blir en jämlik vård i landet.

– Vi skulle inte lyckas med regionala cancercentrum och standardiserade vårdförlopp om det bara hade varit generella statsbidrag. Det skulle inte hända.

Enligt Lena Hallengren är det ingen som säger nej till att det behövs mer generella statsbidrag.

– Men i sjukvårdssammanhang ska man inte heller blunda för att det också är viktigt att det finns resurser som ändå ska leda utvecklingen i en viss riktning.

Anders Knape invände och menade att socialministern å ena sidan tycker att det är bra att man bestämmer på den lokala och regionala nivån, men att generella statsbidrag å andra sidan skulle innebära att regionerna inte gör någonting.

– Det finns väl ändå ett tryck och input ifrån den lokala och regionala nivån för vad som behöver göras. Det är väl inte så att man bara tar pengar och skickar dem till Caymanöarna?

Acko Ankarberg Johansson anser att det i grunden ska vara generella statsbidrag, men hon höll med Lena Hallengren om att exempelvis cancerarbetet gynnats av riktade medel.

– När vi nu satsar på primärvården och ska bygga ut den goda och nära vården så finns det tre miljarder i år. Då vill jag se att det leder till fler medarbetare.

Enligt Acko Ankarberg Johansson behöver man lägga riktade medel mot primärvården för att kunna se att den sektorn växer och att det faktiskt blir fler medarbetare där.

På sikt hoppas hon dock att de riktade statsbidragen kan fasas ut.

– Anders Knape kommer få sin påse så småningom, men vi måste först veta vart pengarna vi satsar går.

– Du litar ju inte på verksamheten heller. Det är det du säger. Det är därför du vill förstatliga hela köret, replikerade Anders Knape.

Han menade att de riktade statsbidragen visar på en förtroendeklyfta mellan den nationella nivån och den lokala och regionala.

– Det tycker jag är lite trist. Framgångarna historiskt för välfärdssektorn i det här landet har varit att vi haft en stark kommunal självstyrelse, och att man kan pröva på olika sätt, lära av varandra och dela med sig av goda exempel, sa Anders Knape.

Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren avslutade debatten. På tal om statligt ansvar framhöll hon två saker. Det ena handlade om utbildning och AT-tjänster.

– Läkarutbildningen har utökats, och vi har en bulk av läkare som väntar på en tjänstgöring för att komma ut på arbetsmarknaden och bli legitimerade. Det här borde staten hjälpa till med, och ta den här puckelkostnaden, så att de vi utbildar kommer ut. Det är ett fullt lösbart problem, sa Heidi Stensmyren.

Hon tog också upp fortbildningen av läkare.

– Den borde vi ta ett nationellt ansvar för. Vi har lyft frågan om behovet av reglering av fortbildning i många år. Sverige är ett av få länder som inte har den reglerad. Vi har till och med lyft det på EU-nivå. Där hoppas vi på svar från regeringen.