Kirurger kan förbättra sin kliniska prestation och stresstålighet i akuta situationer om de ägnar sig åt mental träning med fokus på de uppgifter som ska utföras. Det visar en kanadensisk randomiserad studie publicerad i British Journal of Surgery.

Tjugo kirurger under senare delen av sin specialisttjänstgöring randomiserades till antingen konventionella förberedelser inför ett avancerat akut laparoskopiskt ingrepp – kirurgi i tunntarmen (jejuno-jejunostomi) i samband med gastrisk bypass-operation – eller till extra förberedelser med »kognitiv« genomgång av proceduren. Operationerna, som videofilmades, genomfördes i simulerad autentisk träningsmiljö i en djurmodell. Ett kriterium för inklusion i studien var att kirurgerna genomfört minst fyra jejuno-jejunostomier tidigare, antingen i djurmodell eller klinik. Studiedeltagarnas operationsskicklighet och stressnivåer utvärderades dels med hjälp av skattningsinstrumentet Objective structured assessment of technical skill, OSATS, (0–35 poäng) och dess bariatriska variant, BOSATS, dels genom kliniska fynd och frågeformulär som mätte t ex objektiva och subjektiva stressparametrar i samband med operationerna.

Studiedeltagarna deltog även i undervisning om operationstekniker och möjliga fallgropar vid jejuno-jejunostomi. Interventionsgruppen (7 män, 3 kvinnor) fick dessutom förbereda sig individuellt under ytterligare sju dagar genom mental träning ledd av professionell psykolog. Den dagliga träningen började med avslappningsövningar genom djupandning, och fortsatte med mental fokusering på en operationsmanual sammanställd i förväg av en expertgrupp. Genomgången gällde operationens olika faser med tonvikt på »upplevelsen« av ingreppet och frågorna »vad ser jag« och »vad gör jag«?

En vecka efter baslinjetestet genomförde alla studiedeltagare en ny testoperation i djurmodell, i samma operationsmiljö. Övningen innehöll denna gång, utan operatörens vetskap, även ett »krisscenario« – en peroperativ anafylaktisk chock som reaktion på de rutinantibiotika som användes. Operationen videofilmades och operatörernas stressreaktioner och agerande dokumenterades genom instrumenten och genom kontinuerlig mätning av blodtryck och puls.

Utvärderingen visade en förbättring i prestationen mätt enligt såväl OSATS som BOSATS i gruppen som ägnat sig åt mental träning jämfört med den konventionella träningsgruppen (P = 0,003 för båda). Sju av tio i gruppen med mental träning förbättrade sina tekniska färdigheter i samband med krisscenariot, jämfört med fyra av tio i gruppen med konventionell träning. Inga skillnader noterades rörande stressnivåer eller övriga parametrar.

Åtta av tio i interventionsgruppen ansåg att träningsprogrammet borde inkluderas i utbildningen, och sju av tio sa att de kommer använda sig av metoden inför framtida operationer. Författarna drar slutsatsen att mental träning inför operation kan vara ett effektivt sätt att öka färdigheterna hos kirurger under utbildning.