Nyligen har två artiklar fört fram  diametralt motsatta slutsatser om huruvida järn och markörer för järnmetabolism, såsom ferritin och transferrin, är hälsovådliga. 

Den ena gruppen analyserade egna grunddata från den prospektiva så kal­lade Köpenhamnsstudien [1]. De gjorde också en metaanalys och kom fram till slutsatsen att förhöjt plasmaferritin kan leda till både total och specifik ökad dödlighet. I en ledare i samma nummer av tidskriften, Clinical Chemistry, ut­pekas ferrotoxicitet som »den nya stora utmaningen mot folkhälsan« [2]. 

Den andra gruppen, som är baserad i England, kom i en annan metaanalys [3] fram till slutsatsen att det inte finns något samband mellan S-ferritin och risk för kransartärsjukdom och/eller hjärtinfarkt. Denna grupp fann däremot ett svagt samband mellan förhöjd transferrinmättnad och lägre risk för kransartärsjukdom och/eller hjärtinfarkt och att om en studie som omfattade 224 av 4 685 personer exkluderades på grund av att den avsevärt skiljde sig från de övriga sågs ett omvänt förhållande mellan S-ferritin och kransartär­sjukdom och/eller hjärtinfarkt. För alla övriga markörer för järnstatus fann de dock inget samband med utfallsmåtten.

Kortfattat bestod den danska forskargruppens sökstrategi av ferritin och död (död eller mortalitet eller överlevnad eller långlevnad) medan gruppen baserad i England var mer liberal med sina olika utfallsmått. Järnstatus ­består i den studien av järn, ferritin, transferrin eller TIBC (total iron ­binding capacity), och utfallsmåtten är koronarsjukdom, hjärtinfarkt ­eller angina. 

Den danska gruppens sökstrategi gav bara 72 publikationer, av vilka sju ansågs lämpliga för deras metaanalys. Av dessa exkluderades dock merparten, sex studier, efter detaljgranskning. Man hittade en annan studie genom att leta »för hand«, vilket gav två studier att metaanalysera. 

Genom sin sökstrategi fann den en­g­elska gruppen 654 publikationer, av vilka endast 47 befanns uppfylla kraven tillräckligt för att läsas i detalj. Av dessa uteslöts 26, och gruppen gick sedan ­vidare med 21 i en kvalitativ syntes och med 17 i en kvantitativ syntes ­(metaanalys). Forskarna i England ­visar med ett klassiskt »trattdiagram« att det inte fanns någon uppenbar ­partiskhet eller bias bland studierna. Någon sådan redovisning fanns inte med i den danska gruppens analys.

Endast två av de åtta studier som forskarna i Danmark tittade närmare på ingick i de 21 studier som den eng­elska gruppen tog fram till kvalitativ ­syntes. Ingen av dessa studier fanns med i den danska metaanalysen och inte heller i den engelska analysen.

De två metaanalyserna har således avgränsat järnstatus på olika sätt och använt kraftigt skilda utfallsmått. Trots det är det värt att notera att hjärt–kärlsjukdom bidrar enormt till den totala mortaliteten i alla länder, inte bara i västvärlden. Därtill är flera av de pro­teiner som används för att bedöma järnstatus (inte minst ferritin, men också transferrin) del av akutfasreaktionen, det vill säga kroppens omedelbara gensvar mot ett hot utifrån, till ­exempel infektion, malignitet eller trauma. S-järn uppvisar en enormt stor biologisk variation. Därför är det inte förvånande att den engelska gruppen inte kunde finna ett samband, och egentligen avsevärt mer förvånande att den danska gruppen kunde beskriva ett. 

I ett kritiskt inlägg påtalade vi att den danska studien missat att justera för flera viktiga förväxlingsfaktorer, i synnerhet inflammation, och att det därmed kan föreligga selektionsbias. Vi kritiserade också att man inte tagit hänsyn till nya studier baserade på analysmetoden mendelsk randomisering, som inte gav stöd för järnupplagring som en riskfaktor [4]. Vidare kan man hänvisa till nyare rön om värdet av järntillskott vid hjärtsjukdom. Om detta skrev Karl Swedberg nyligen en översikt [5].

För över 20 år sedan ifrågasattes värdet av metaanalyser som är gjorda på and­ras material [6]. Det framstår som att få betalt för gammalt rep. Visserligen har systemen och kutymen kring analyser baserade på ett tangentbords­utövat rafsande genom elektroniska ­databaser (»in silico«) blivit mer standardiserade, men vi anser att redak­törer och deras granskare borde ställa tuffare krav eller placera sådana artiklar under vinjetten »Medicinska hypoteser« eller till och med »Avdelningen för elektronisk trålning«.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.