Med jämna mellanrum kommer nya skolor för sjukvårdens förbättringsarbete, nu senast värdebaserad vård. Begreppsapparaten kan skilja, men innehållet är ofta till största delen gemensamt. Kieran Walshe, professor i health policy and management vid Manchester Business School, använde 2009 begreppet »pseudoinnovation« för fenomenet att ny terminologi ska ge intryck av innovation [1].

Utvecklingen av pseudoinnovationer drivs av att metodutvecklare, konsulter och konferensarrangörer vill ha något nytt att erbjuda. Sjukvårdens ledningar lockas av utfästelser om nya effektiva lösningar, medan den verkliga konsekvensen blir att arbetet med att etablera en ny begreppsapparat får förbättringsarbetet att stanna upp. Walshe förordar ett skeptiskt förhållningssätt och krav på evidens innan nya metoder introduceras.

Kieran Walshe visar hur förändringsmetoder även i den medicinska litteraturen har sin födelse, levnad och undergång. Han redovisar detta för »Total quality management« (TQM), »Clinical governance« och en rad andra metoder, och konstaterar att överlevnadstiden är 3–5 år. Vid tiden för hans artikel kunde man se hur »Lean« var på uppgång.

Med inspiration från Kieran Walshe gjorde jag i september 2015 en sökning i Läkartidningens arkiv. Man kan man se samma förlopp i Sverige [Figur 1]. I slutet av 1990-talet var det TQM som skulle förändra sjukvården, avlöst av QUL (utmärkelsen svensk kvalitet). I början av 2000-talet kom »balanserad verksamhetsstyrning« – dock inte med samma genomslagskraft (åtminstone inte i Läkartidningen), vilket kanske berodde på att det då också fanns en del konkurrerande skolor (Värdekompassen, Ständiga förbättringar, Six sigma, Logistik). Riktigt stort genomslag fick sedan »lean healthcare«, som nu successivt slocknar.

Nu är det »värdebaserad vård« som är den stigande stjärnan. Metoden uppfyller kriterierna för en pseudoinnovation och får förväntas gå samma öde till mötes. Konceptet är dåligt definierat och bristfälligt förstått även bland dem som arbetar med det [2], och det saknas evidens för att värdebaserad vård skapar patientvärde [3].

Kieran Walshe menar att bristen på utveckling av sjukvården åtminstone delvis kan orsakas av de regelbundna bytena av förändringskoncept. Låt värdebaserad vård bli det sista. Medan värdebaserad vård lyfter fram nyttan av konkurrens är det i stället mer samverkan som behövs. Överge ambitionen att låta ekonomisk ersättning styras av rapporterat utfall. Det saknas belägg för att ekonomiska incitament kan förbättra vårdens effektivitet. Pengar riskerar undanträngning av annan typ av motivation som är bättre för vården. Resurser går till administration och kontroll i stället för till förbättring. Om pengar knyts till rapporterat utfall riskerar man att mätresultat korrumperas och förlorar värde för vård- och kunskapsutveckling. Mål och normer som inte belönas ekonomiskt blir undanträngda [3].

I pseudoinnovationernas gemensamma kärna finns en del strategier som är användbara. Låt oss uthålligt och läraktigt använda dem, utan krav på nya namn.