Fakta

Under 2015 kom 35 000 ensamkommande barn med afghansk bakgrund till Sverige. Ny lagstiftning och Migrationsverkets åldersuppskrivningar och utvisningar av 18-åringar medför att över 60 procent av de 35 000 kommer att utvisas. I Sverige förlorar de sin rätt till vuxenstöd och skolgång

Vi läkare ser ett nytt växande folkhälsoproblem där stora grupper ungdomar blir gömda flyktingar som ensamma och utan social förankring riskerar att fara mycket illa. Detta paras med etiska dilemman för läkare som inte kan behandla dem lege artis och i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen. 

Det är svårt att inte dra paralleller mellan dagens utvisningar av ungdomar och andra uppmärksammade flyktingfall. Som läkare skäms vi över det så kallade Bollhusmötet 1939 där våra äldre kollegor sa nej till tio judiska läkare från nazi-Tyskland. 1946 utlämnades 146 balter till Sovjetunionen och 2001 fick USA ta hand om utvisningarna av två egypter till fängelse och tortyr.

Att ha lämnat en situation fylld av våld och hot, genomlidit en livsfarlig resa för att landa i trygghet med ersättare för föräldrar, mat, bostad och skola medförde en stor lättnad för ungdomarna. De afghanska ungdomarna har gjort sig kända för sin studiemotivation och önskan att integreras i det svenska samhället.

Sommaren 2016 började det förändras. Ungdomarna blev oroliga, fick sömnproblem och koncentrationssvårigheter. Problemen tilltog under hösten. BUP blev överbelastat. Larm kom om prostitution och drogmissbruk. Rapporter om självskadebeteende och självmordsförsök blev legio, och nyligen inträffade det sjunde fullbordade självmordet denna vinter. Antalet ensamkommande i heroinmissbruk har ökat dramatiskt.

Personalen runt ungdomarna sätter det i samband med den osäkerhet ungdomarna nu lever i. Kommer de att utvisas till ett land där de anser sig vara hotade till livet, där de riskerar att tvingas in i tvångsgifte eller prostitution?

De afghanska ungdomarna har lärt sig svenska mycket snabbt och har i ett imponerande antal texter beskrivit sina känslor. Det är uppenbart att personalen har rätt – det är osäkerheten och hotet om utvisning som får livet att krackelera.

Hur svår suicidpreventionen kan vara visas i följande citat: »Mina patienter säger att det är bättre att de tar sina liv än att de skickas tillbaka. För här i Sverige kan de välja att dö på ett humant sätt. De tror att dit de kommer att skickas kommer de att dödas på ett barbariskt sätt. Och de vet mer än de flesta om hur tortyr, våldtäkter och misshandel känns. De har känt rakbladen i ansiktet, vuxna mäns penisar i sina underliv och slagen mot sina kroppar. Att ställa sig framför en spårvagn eller kasta sig från en bro känns som ett bättre alternativ.«   

Sjukvård får ges när det gäller »vård som inte kan anstå«. Läser man Socialstyrelsens riktlinjer faller det mesta av vården in under detta. Landsting och vårdgivare uppfattar dock detta olika, och sjukvårdspersonal ställs inför svåra dilemman. Många flyktingar och asylsökande har inte fått den vård de har rätt till.

Det fullständiga brevet återfinns på »Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar!« [https://stoppautvisningarna.blogspot.se/]