I många sjukhusspecialiteter ingår en stor mängd jourtjänstgöring, särskilt i början av karriären [1]. Bland 1 000 slumpvis utvalda sjukhusläkare uppgav 49 procent att de deltar i någon form av sjukhusbunden jour [2]. Jourtjänstgöring är ofta förlagd till kvällar och/eller nätter. 

Intakta exekutiva funktioner är centrala i läkaryrket [3]. Studier visar att nattjoursarbete stör exekutiva funktioner, biologisk dygnsrytm, sömn–vakenhetscykeln och socialt samspel [4]. Framkallad sömnbrist kan leda till att fel begås [5]. Nattarbete ökar också risken för bland annat fetma, diabetes, kardiovaskulär sjukdom, cancer och depression [6-8]. Människor med sömnbrist upplevs även som tröttare, mindre hälsosamma och mindre attraktiva, vilket kan påverka patient–läkarrelationen negativt [9].

Det kan vara svårt att sova på andra tider än de vanliga. Morgonmänniskor har en tidig topp i sin dygnsrytm och har extra svårt att sova dagtid, vilket försämrar förberedelse och återhämtning vid nattjour. För kollegor som inte kan sova dagtid inför en nattjour kan den påtvingade vakna perioden i slutet av jouren överstiga 24 timmar. Vakenhet under 17–19 timmar sänker prestationsförmågan till nivåer motsvarande en alkoholkoncentration i blodet på 0,5 promille (gränsen för rattfylleri är 0,2 promille) [10, 11].

Möjligheten till en ostörd tupplur tycks minska flera negativa effekter av nattarbete, som trötthet, ångest och försämrad förmåga att lösa problem [12, 13]. Ett problem efter nattliga sömnpauser är övergående sömntröghet (sleep inertia) under 10–20 minuter, då prestationsförmåga och uppmärksamhet är nedsatt [14, 15]. Bärbara apparater som väcker läkaren från lättare sömnstadier, eller koffeinintag före en nattlig sömnpaus, kan tänkas motverka sömntröghet [16, 17], men mer forskning behövs inom området. Koffeinintag sent på natten kan dock få negativa effekter på sömnen efter en nattjour.

Nattjourer kräver ofta 10–12 timmars tidsomställning i den biologiska klockan. Som jämförelse tar det 4–5 dygn att någorlunda ställa om sig till New York-tid (6 timmars tidsskillnad) [18], och endast ett fåtal (<3 procent) med permanent nattjänstgöring justerar sin melatoninrytm till nattarbete [19]. Enstaka nattpass är således att föredra framför flera pass i följd. Läkaren riskerar annars ackumulerad sömnbrist.

Arbetsmiljölagen ställer krav på att arbetsförhållanden ska anpassas till människors olika fysiska och psykiska förutsättningar [20]. Arbetsgivaren bör därför erbjuda olika upplägg på jourtjänstgöringen i relation till medfödd dygnsrytm (kronotyp) [21]. Vi föreslår att

  • en ostörd obligatorisk tupplur införs under nattpass som överstiger åtta timmar, vilket regelmässigt skulle kräva minst två jourhavande läkare i tjänst
  • arbetsgivarna erbjuder utspridda jourpass i stället för koncentrerade nattjoursveckor, då den ackumulerade sömnskulden kan bli avsevärd, inte minst för läkare som har svårt att sova dagtid
  • morgonmänniskor erbjuds mindre nattjänstgöring än kvällsmänniskor.

För att minska de negativa effekterna av nattarbete på hälsa och prestation kan en lösning vara att införa ett »tidigt« nattskift – till och med 03.00–04.00 – anpassat för nattmänniskor och ett »sent« skift – från 03.00–04.00 och framåt – anpassat för morgonmänniskor.

Med enstaka jourpass i stället för nattjoursveckor och obligatorisk sömnpaus i mitten av nattpasset kan jourerna bli mer attraktiva och lättare att bemanna. En reformering av joursystemet är nödvändig för att öka patientsäkerheten och möjliggöra för fler läkare att ingå i jourlinjen, även mer erfarna läkare i högre åldrar.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.